Remonthagens historia

Östersunds första plan från 1787 visar en kvartersstad där odling integrerats med byggnadskvarter. De gula rutor visar bebyggelse, de gröna odling. Vi vill ta vid och föra traditionen vidare. Småskaliga, charmfulla bostadskvarter ligger på sluttningarna med vidsträckt utsikt.

Remonthagen – dess berättelse

I Östersunds kommun kommer en ny spännande, grön stadsdel växa fram med namnet Nya Remonthagen. Namnet väcker intresse. En grön oas, stadsnära. Vad har funnits här?

Om vi börjar med namnet så betyder ordet remont en unghäst som genomgår en grundläggande utbildning.  Ursprungligen var remonten en militär häst som skulle uppfylla vissa krav vad gällde utseende och ålder. De ryttare som körde in dessa hästar kallades remontryttare, och de ansågs inom armén vara särskilt duktiga ryttare. Remonthagen var alltså hagen där remonterna betade gräs och tränades. I tidig morgondimma kunde en nattsuddare överraskas av de sovande hästarna, som stående avtecknade sig i mörkret.

För ridning använde sig officerarna av varmblodiga hästar, men till 95 % var hästarna av den nordsvenska rasen. En uppfödningsanstalt för hingstar startades på Wången 1903 för att avla fram en bättre och starkare arbetshäst för militären och för skog- och jordbruket. Denna häst var kraftig, uthållig och lugn. Få hästraser i världen har testats så noga. I min ungdom for min far och professor Sven Dyrendahl från Veterinärhögskolan runt i Norrland och premierade nordsvenska hästar. Det innebar att de tog olika mått och ordnade dragprov. De bedömde också hästens temperament.

Alldeles i närheten av Remonthagen fanns under andra världskriget Lövbergalägret, som främst användes till förläggning av inkallade beredskapsförband. Under 60- och 70-talen förlades ett kompani värnpliktiga där, när deras ordinarie kasern renoverades. En stor köksträdgård bidrog till försörjningen av mat till rekryterna. Lövbergalägret revs 1981, inför uppförande av ATS, Arméns tekniska skola. 

Mitt emot Remonthagen kördes hästspann och den platsen kallades därför Körfältet. Man körde oftast sexspann, där hästarna var spända två och två framför varandra. En ryttare för varje hästpar och den viktigaste ryttaren var stångkusken, som red en av de två hästar som stod längst bak vid dragstången. Mellankusken kunde vara en sämre ryttare, medan förkusken skulle finna den bästa vägen. Idag finns här ett bostadsområde som kallas Körfältet.

Låt oss nu blicka tillbaka till järnålderns folk. De har lämnat efter sig några av våra vanligaste fornlämningar, nämligen fångstgropar. I Jämtland finns en riklig förekomst av sådana. Ett hundratal gropar kunde bilda en sammanhängande linje som skar av älgarnas vandringsstråk. Groparna användes främst för att fånga älg, men bytet kunde även bli ren eller björn. Man grävde en grop på cirka 2,5 meters djup och täckte den med ris och mossa, för att den inte skulle upptäckas. Ibland stacks vassa pålar ner i gropen. Men djuret fick inte dö, för då kunde köttet förstöras, så groparna vittjades ofta. Ända fram till 1800-talet användes dessa gropar av bondebefolkningen för att säkra tillgången på föda. Men i och med bruket av skjutvapen så förlorade fångstgroparna sin betydelse.

Vi vet att det funnits älgfångstgropar i närheten av Remonthagen, så troligen använde bönderna även detta område för jakt. Man kan också anta att området användes för skogsbete, med tanke på fäbodarna som ligger i närheten, österut. Det finns uppgifter om att samer periodvis vistats där under förflyttning av renar och att de använt området som vinterbetesland.

Senare blev området ett typiskt utmarksområde för den unga staden Östersund och kanske för närliggande byar. På gamla kartor från Östersunds grundande, 1786, kan man se att Västra Odensala samt andra byar i grannskapet troligen haft gemensam slåttermark på området. Slåtter innebär att man slår gräs för att få foder under vintern till husdjuren. Skogen ansågs säkerligen också vara en slags allmänning som man kunde använda gemensamt.

Men markerna kom så småningom att köpas in för det nya regementet, Norrlands artilleriregemente, som grundades 1893 och som några år senare fick namnet A4. En av bönderna på området vägrade att sälja så därför ser vi fortfarande en varierad bebyggelse, med bland annat en bondgård i utkanten av området. På Remonthagen fanns en del bostäder, som överstelöjtnant Bergmans villa med ladugård, men de är nu rivna. I en annan villa bodde sergeant Vahlin med familj och i ladugårdens två rum bodde den originelle ”Rasputin” med familj. Han skötte vedkapen. Här fanns flera andra bostäder för militärer. All denna bebyggelse är borta.

 Artilleri betyder en armé med tung beväpning, som haubitsar och granatkastare, så hästar var viktiga för transporterna. Men på 1950-talet började lastbilar och traktorer användas och 1958 avhästades A4. Sista grundutbildningen med hästar avslutades 1954. Jag som skriver detta fick erfara detta då min pappa vid 1950-talets mitt tog hem en stor ridhäst till gården och den hästen skulle jag få använda. Hästen Narkos, som var van vid tuffa manliga ryttare, kastade ögonblickligen av mig, som då var en mycket ung och i situationen lite skraj flicka.

Antalet regementen minskade i Sverige under 1900-talets senare del, men länge blev A4 kvar, då Arméns tekniska skola hade förlagts till Östersund. År 1997 avvecklades även detta regemente med en högtidlig avvecklingsceremoni. Kamratföreningen för regementet har skapat en fin minneslund, Talldungen, som finns i anslutning till området med en kommendantbostad från Frösö skans, ett ryttarhärbre från Kaxås, en fäbod från Grytan och ett litet timrat hus, allt omgivet av en gärdsgård.

På Remonthagen anlades terränglöpningsbanor, som fick elektrisk belysning på 1970-talet. Idag är området ett omtyckt rekreationsområde för promenader och skidåkning, men man kan också sitta på en parkbänk och njuta av den storslagna utsikten över Oviksfjällen. Området har även använts för konserter och orientering, så det öppna fältet lockar till många aktiviteter.

Det är tack vare att de nordsvenska brukshästarna har betat på Remonthagen som vi idag har kvar detta grönområde!

Frösön, den 28/4 2022

Görel Åsbo-Stephansson, född och uppvuxen i Ås, utanför Östersund

fil. mag. vid Uppsala Universitet

f d lärare och studierektor på Birka folkhögskola

f d ordförande i Jämtlands läns konstförening

För faktagranskning har Görel haft kontakt med:

Anders Hansson, chefsarkeolog på Jamtli

Sten Bredberg som var den siste regementschefen år 1997

Ingvar Gustavsson, militärhistoriker som skrivit om Infanteriregementet I5 i Östersund

Foton på hästar är från Jamtlis bildarkiv